Fiskevård på Gotland
Fiskevård på Gotland har historiskt sett handlat om biotopvård i strömmande vatten med fokus på havsöring. Under senare tid har fiskevården dock breddats till att omfatta även andra arter, som exempelvis gädda och abborre.
Mycket ideellt arbete
Från 1970-talet och framåt har det skottats grus och byggts strömkoncentratorer i många vattendrag på Gotland, i början av perioden framför allt på Östergarnslandet. Många eldsjälar, där flera nu tyvärr har gått ur tiden, jobbade ideellt och stod för både planering och genomförande. På den tiden betraktades gädda i öringbäckarna som ohyra och om den fångades vid exempelvis elfiske hamnade nog gäddan ofta i skogen. Nu arbetar vi bredare där visionen är friska fiskbestånd i friska vatten, oavsett vilken art det handlar om, men självklart sker även nu riktade åtgärder för havsöring.
Arbetet med biotopförbättrande åtgärder för havsöring sker ideellt via Fårösunds sportfiskeklubb och Gotlands sportfiskeklubb men numer även i yrkesmässig regi genom personal från Sportfiskarnas kontor i Visby.
Klubben i Fårösund arbetar i åarna på norra Gotland, där Hultungsån, Arån och Vitärtsbäcken är de som i första hand får årlig översyn.
Själsöån - väldokumenterad öringbäck
Gotlands sportfiskeklubb, med säte i Visby, har framförallt Själsöån norr om Visby som sitt skötebarn och här ansvarar klubben bl a för den årliga övervakningen av lekvandrande havsöring i ån. Via fällfångster i mynningen registreras (genom mätning, vägning och könsbestämning) alla uppvandrande höstöringar. Resultatet kan utnyttjas som ett underlag till eventuella åtgärder eftersom öringbeståndet i ån är skyddat genom det naturreservat som skapades med anledning av det skyddsvärda öringbeståndet år 2008.
Ett vanligt år stiger ungefär 150 öringar från havet upp i ån för att leka. Det kanske inte låter så mycket men då ska man komma ihåg att den vandringsbara sträckan av Själsöån endast är ca 500 meter innan ett naturligt vandringshinder sätter stopp.
Själsöån är nog för övrigt det bäst studerade vattendraget på Gotland, åtminstone avseende havsöring. Härifrån finns mätserier av olika slag och forskningspublikationer från 1990-talet och framåt.
Att Själsöån har potential för att producera havsöring visar också länsstyrelsens årliga elfiskeinventeringar där man vissa år har dokumenterat tätheter på över 5 årsungar per kvadratmeter vid fisken genomförda under sensommar/höst.
Fiskevården har breddats
De restaureringsåtgärder som sker för havsöringen på Gotland idag görs i både liten och stor skala. Hundratals skolbarn har inom Sportfiskarnas projekt Skolbäcken exempelvis bidragit med att skapa lekplatser och uppväxtmiljöer med hjälp av spadar, hinkar och grus i en handfull vattendrag på ön. Och inom ett EU-finansierat projekt har flera olika restaureringsinsatser genomförts där hundratals ton sten och grus placerats ut i ett antal vattendrag på mellersta och södra Gotland, bl a på sträckor i de nedre delarna av Gothemsån och Snoderån, Gotlands två största vattendrag.
Fredningsområden - också en form av fiskevård!
Förutom att arbeta med praktisk och klassisk fiskevård för öring i strömmande vatten har en hel del också gjorts för att skydda öringen på Gotland, vilket också är en form av fiskevård. Själsöån som nämnts ovan där ett naturreservat bildats med skyddet av havsöring som den viktigaste anledningen är ett exempel. Fredningsområden utanför mynningarna är ett annat. På Gotland finns idag 25 st fredningsområden för havsöring (26 med Gotska Sandön) där 34 olika vattendrag omfattas. Antalet områden och storleken på dem har succesivt utökats, från ett tiotal i början av 1990-talet till dagens 25. Tidigare var områdena också uteslutande halvcirkelformade i direkt anslutning till mynningarna medan många idag täcker betydligt större områden. Fredningen innebär att allt fiske inom fredningsområdet är förbjudet under tiden 1 september till den 31 januari.
Alla aktuella fredningsområden och övriga fiskeregler hittar du i länsstyrelsens folder Fiske på Gotland
Klicka här för att läsa foldern
