Övrigt kustfiske

Gädda & abborre

En gång i tiden hade Gotlands kustvatten ett starkt bestånd av gädda och även abborre. Det fanns också rejält storvuxen gädda, vilket gjorde att sportfiskare lockades till öns kustfiske. Tyvärr kollapsade bestånden någonstans på 1990-talet och de har ännu inte återhämtat sig.
Det finns många hypoteser och möjliga anledningar till nedgången av gädda: utdikning av våtmarker, försämrade lekmöjligheter, ett tidigare hårt uttag från fiske, försämrad födotillgång och storskaliga förändringar i Östersjön (bland annat minskade torsken drastiskt), dessutom ökning av predation från säl och skarv.
Sportfiskarna arbetar aktivt med att bland annat återskapa våtmarker och lekområden för gädda, abborre och andra fiskarter. Förhoppningen är att vi i framtiden ska få förbättrade bestånd av ekosystemets så viktiga rovfiskar.

Fiske efter gädda

Som havsöringsfiskare kan du ibland stöta ihop med gäddor, men längs majoriteten av kuststräckorna saknas tyvärr gäddan helt. Eftersom fisket efter gädda är förbjudet under våren är det mestadels under hösten som en och annan gädda syns till. Klassiskt spinn- eller flugfiske med gäddbeten kan ge resultat.

Uttagsbegränsning och fredningstid: maximalt tre gäddor per dag. Alla gäddor under 40 cm och över 75 cm måste dock enligt reglerna i Östersjön släppas åter. På grund av de svaga bestånd vi har i dag rekommenderar vi att alla gäddor, oavsett storlek, släpps åter, så att vi på sikt kan få tillbaka ett livskraftigt bestånd. Och kom ihåg att gäddan är helt fredad i kustvattnet runt Gotland under perioden 1 mars till 31 maj. Inget fiske efter gädda får bedrivas under den tiden.

Fiske efter abborre

Även bestånden av abborre har gått tillbaka, men tillgången på abborre verkar också variera mer i cykler. Under de senare åren har abborren ökat något. Under sommar och tidig höst kan de samlas i relativt stort antal runt exempelvis hamnar och pirar, eller i områden med något djupare vatten runt om på kusten. Här går det att meta med mask eller räka och spinnfiska med jigg, spinnare, små vobbler eller skeddrag.
Abborren är ju en delikatess, men kom håg att inte ta upp mer fisk än du behöver. Tillgången varierar stort och speciellt de stora abborrarna är viktiga för artens fortsatta existens runt Gotland.



Uttagsbegränsning och fredningstid: För abborre finns ett rekommenderat uttag av maximalt fem (5) abborrar per person och dag. Släpp gärna tillbaka alla abborrar som är längre än 30 centimeter. De större abborrarna är extra viktiga för ekosystemet och abborrens fortplantning. De äter också storspigg och svartmunnad smörbult – arter som ökat starkt och behöver hållas tillbaka. Och kom ihåg att även abborren, i likhet med gäddan, är helt fredad från fiske i kustvattnet runt Gotland under perioden 1 mars – 31 maj.

Det finns även möjligheter att fiska abborre och gädda i sötvatten – läs mer här.
 

Näbbgädda

På senvåren eller försommaren – oftast i mitten eller slutet av maj – anländer näbbgäddan (eller ”horngäddan”) i stora stim. Den lever sitt liv i Atlanten, men simmar in i Öresund och upp i Östersjön för lektid. Under denna period kan den finnas i rikliga mängder.

Fiske efter näbbgädda

Soliga dagar kan man se hur det glittrar av näbbgäddor som i stora stim jagar småfisk eller räkor och märlor. Över sandbottnar, eller kustavsnitt med blandbotten, kan näbbgäddorna finnas i riklig mängd.
Spinnfiske eller flugfiske med långsmala fiskimitationer brukar vara en bra metod. Använd samma utrustning som till fiske efter havsöring, eller något lättare. Spinnspön på 8–9 fot och en rulle med superlina i dimensionen 0,12–0,15 mm eller nylonlina kring 0,25–0,30 mm är lagom. Flugspö för kustfiske i klass 7–8 är lämpligt.
Vid spinnfiske är det en effektiv metod att ha en kroklänk på cirka 5–8 cm av nylon eller fluorocarbon (0,35–0,45 mm) mellan draget och kroken. Då krokar man lättare näbbgäddan i käkvinkeln eftersom den långa ”näbben” är både hård och smal.
Ett spännande alternativ är att inte alls använda krok, utan i stället ett stycke garn eller silkeshår som gör att fiskens vassa näbb och tänder gör att den fastnar.
Fiska hem betet snabbt och var beredd på att den långsmala fisken gör akrobatiska hopp och fajtas hårt, trots sin ganska lätta vikt.
 

Id

Iden är en karpfisk som faktiskt också är en rovfisk. Som stor äter den andra småfiskar, men även insekter, larver, räkor, märlor och annat den kan hitta. Den drar runt i små eller stora stim runt kusten och leker i åar eller grunda havsvikar under våren.
Relativt ofta råkar havsöringsfiskare ut för att en id hugger. En id på två kilo eller till och med uppemot tre kilo är en stadig fisk som kan bjuda på hyfsat motstånd.

Fiske efter id

Det går att spinnfiska eller flugfiska id. Sommarkvällar kan stim av id vaka på grunt vatten, vilket inbjuder till fiske med torrfluga. Lättare spinnutrustning och små skeddrag eller kustvobbler, det vill säga beten som också attraherar havsöring, fungerar utmärkt. Det kan löna sig att fiska med något mindre beten än vid havslöringsfisket. 
Fast, vill du rikta fisket efter iden på kusten är det kanske ändå snarast mete med mask, räka, bröd eller majs som är den bästa metoden. Speciellt under sommar och tidig höst kan idarna jaga runt efter föda längs kusten, men även i hamnbassänger och liknande. Flötmete eller bottenmete med nämnda beten är mest en smaksak. Feederfiske, alltså bottenmete med ett litet korgliknade sänke, där du kan ha bröd, eller annat som doftar gott och lockar fisken, kan vara mycket effektivt.

Plattfisk

Skrubbskädda, även kallad ”skrubba”, eller ”flundra” är inte bara en populär matfisk och delikatess som både rökt och stekt. Den är också en rolig sportfisk för den som vill göra ett försök att lura den på spö. Flundran äter musslor och smådjur och förekommer längs hela kusten, men är lättast att komma i kontakt med under sensommar och höst.
Den mer storväxta släktingen piggvar (ibland ”butte” på gotländska) är inte lika vanlig, men förekommer längs kusterna där den jagar småfisk och andra bytesdjur. Ofta ligger den kamouflerad och gömd i sand eller liknande i väntan på sitt byte.

Fiske efter flundra och piggvar

Skrubba/flundra fångas enklast med bottenmete under sensommar och höst. Intill djupare hamnar och längs pirar är ofta bra platser för fiske efter skrubba. Använd ett enkelt tackel bestående av ett sänke och antingen en eftersläpande krok eller en upphängare med en bit fiskstrimla, räka eller mask på en enkelkrok i storlek 8–4 ungefär. Fiska på bottnen och dra in tacklet i små förflyttningar då och då. Var beredd på att skrubban nafsar åt sig godsakerna.
Med feeder – det vill säga en liten korg med mäsk som doftar gott – kan du förbättra oddsen att få skrubban att nappa på ditt bottenmetetackel.
Piggvaren är svårare att lokalisera, men det händer att havsöringsfiskare får den på drag eller fluga under senvåren. Vill du försöka rikta fisket efter piggvar är perioden maj-juni förmodligen den säkraste. Fiska med ett skeddrag eller ett sänke och en tafs med fiskstrimla som du släpar hem över grunda sandbottnar.



Kom ihåg
Skrubbskädda/flundra är fredad under perioden 15 februari – 15 maj.

Torsk

Torsken var den vanligaste och största rovfiskarten runt Gotland långt in på 1980-talet, men som i resten av Östersjön har ett alldeles för hårt fiske och vissa miljöfaktorer, gjort att torskens status är mycket dålig. Ett litet bestånd av torsk finns runt Gotland, men det går inte att jämföra med hur det såg ut under slutet av 1900-talet, då både yrkesfiske och fritidsfiske efter torsk var en viktig del av det gotländska samhället.

Fiske efter torsk

Vissa perioder är det möjligt att fiska torsk längs Gotlands kust. Det handlar främst om de områden där det finns riktigt djupt vatten nära land, eller från båt en bit ut. Med tunga pirkar eller sänken med upphängarkrokar som agnas med fiskstrimla, räka eller liknande kan en och annan torsk eller rötsimpa luras att hugga.
Men eftersom bestånden är så svaga rekommenderas ett mycket litet uttag av torsk. Torsk är också känslig för att fiskas upp ur djupa vatten och klarar därför inte alltid återutsättning.

Minimimått: 38 cm.

Strömming

Som bekant är strömming och sill samma fiskart. Norr om Kristianopel i Blekinge kallas den strömming. Tillbaka i tiden var strömmingen en mycket viktig art för det gotländska yrkesfisket och för att föda människorna på gårdarna.
Även tillgången på strömming runt Gotlands kust har gått ner rejält. Men, den är trots allt ännu föremål för ett visst fiske.

Fiske efter strömming

Under sensommar och tidig höst brukar det vara populärt att fiska med klassiska strömmingstackel i hamnar och på pirar. Ett tungt sänke eller ett drag längst ner och så en rad med ett antal glittrande krokar, eller krokar försedda med lysmassa eller färgbitar brukar fungera. Lyft och släpp hela härligheten med små knyck och invänta att det sprattlar av silvriga fiskar på linan.